Ju-Jutsuns Historia
Av Michael Jansson

Sida 1:
Bujutsu
Klassisk och Modern Budo
En Viking som Jujutsumästare

Sida 2:
Budo i Sverige
Budo - Japansk Krigskonst
Graderna
Tävling
Källförteckning

Budo i Sverige
År 1948 kom den första judoutövaren, Jaques Rigolet, till Sverige och började träna en mindre grupp i judo och jujutsu. Detta kom att bli början till den moderna, mer idrottsinriktade budon i Sverige. Några år senare började Carl Marten, en tjeck med svart bälte i judo och jujutsu, undervis i jujutsu. Carl Marten var den första instruktören av modern jujutsu i Sverige.

I slutet av 1950-talet hade det vuxit upp många judoklubbar i Sverige och 1960 bildades Svenska judoförbundet. Samtidigt började man träna andra budoarter i Sverige, så som aikido, karate och kendo. Inom Judoförbundet koncentrerade man sig på självförsvar, och genom detta utövades jujutsun mera, men självklart inom judons ramar. Men efter hand fick jujutsun en starkare identitet och i slutet av 1960-talet fick varje budoart en egen sektion och så även jujutsun. Sektionens ordförande blev Kurt Durewall som sen 40-talet hade tränat jujutsu. Nu utformades grunderna för ett nytt jujutsu-system. År 1970 lämnade Kurt Durewall sektionen och ny ordförande blev instruktören Stig Bergman. Sekreterare blev Hans Greger. Den nya ledningen för sektionen ändrade stavningen från som tidigare "jiu jitsu" till jujutsu som stämde överens med internationella stavningen. Detta skapade också en ny profil för sektionen och verksamheten. Nu hade jujutsun återskapat sin identitet som den äldsta, obeväpnade budoarten samtidigt som den fått en plats i den svenska idrotten. Samtidigt har systemets tekniker anpassats för den svenska lagstiftningen. Avancerade tekniker tränas dock för konstartens skull.

Hans Greger fick i uppdrag att fortsätt uppbyggnaden av det ett nytt jujutsu-system. Redan 1971 kom ett kompendium för gult bälte enligt det nya systemet. Därefter kom det för orange, grönt och blått bälte. 1976 kom den första boken, den infattade alla tekniker från gult till brunt bälte.

Den person som har betytt mest för den moderna jujutsun är fransmannen Raymond Cocatre. Hans stil och personlighet har haft ett stort inflytande i det nya jujutsusystemet. Cocatre drev i Paris "Ecole R. Cocotre Internationale de Bushido" där han utvecklade sin stil. Hans Greger och hans elev Ingmar Sköld gjorde täta besök i Paris för att lära känna hans stil. Hans Greger graderades 1972 till 2 dan och Ingmar Sköld till 1 dan i stil Cocatre.

1973 blev Hans Greger ordförande i jujutsusektionen. Han har sedan dess varit ordförande och riksinstruktör samt stilchef för svensk jujutsu. Under 70-talet utvecklades jujutsuteknikerna enormt men antal utövare var relativt lågt. 1970 fanns det 15 klubbar och ca 800 medlemmar, tio år senare fanns det 41 klubbar och 2280 utövare. I dag är jujutsu en stor sport, 1994 var antalet medlemmar över 12 000 fördelat på 125 klubbar.

För den som vill tävla i jujutsu har det sedan 1980 successivt vuxit upp en tävlingsverksamhet. Det började med att Sverige var med och bildade Europeiska Jujutsu förbundet 1977. Sverige har i internationella tävlingar tagit flest guldmedaljer av alla medlemsländer. Svenska mästerskap i jujutsu har arrangerats sedan 1987. Men den del som dominerar jujutsun är ändå träningen för självförsvar eller som konstform. Detta med jujutsu utövarnas motto:

"Den främsta samurajen är den som aldrig drar sitt svärd"

Budo - Japansk Krigskonst
Budon är en gemensam benämning på fredligt utövande av gamla japanska stridskonster. I den japanska budon finns det ett antal olika kampkonster. Här nedan följer en kort beskrivning av några.

JUJUTSU - "Den mjuka vägen"
Jujutsu är den art som är speciellt inriktad på modernt självförsvar. Jujutsu är både humant och effektivt med dess enkla tekniker. Som sport och tävling kan jujutsu utövas på mer avancerad nivå.

AIKIDO - "Den harmoniska kraftens väg"
I Aikido ställs teknik mot styrka, genom att kraften i ett angrepp leds åt sidan eller förbi – allt i full harmoni med naturens egna lagar. Aikido kräver därför god följsamhet med träningspartnern. Aikido visar också en "väg" mot större andlig mognad.

KARATE - "Den tomma handen"
Karate är en motions- och tävlingssport där slag, sparkar och blockeringar dominerar. Styrka, snabbhet och koordination är nödvändiga för en perfekt karate teknik. I karate finns flera olika stilarter. De största stilarna i Sverige är Shotokan, Wadoryu, Gojuryu, Kyokushinkai och Shitoryu.

SHORINJI KEMPO
Shorinji Kempo är en kampart där man använder slag, sparkar och blockeringar samt många olika grepp och kast för att besegra sin motståndare.

TAIDO
Taido utvecklades i Japan från karate under 1950-talet. Taido använder fem olika kroppsaxeländringar: spinnande, upp- och nedåtgående, fallande, spinnande horisontalt och rullande. Alla dessa kroppsaxeländringar används som både försvar och angrepp i en och samma rörelse.

KENDO - "Svärdets väg"
Kendo har anor från gamla tiders svärdfäktning. I kendo används bambusvärd, skydd för huvud, händer, bröst och höfter. Kendotekniken bygger på snabba attacker mot motståndarens utrustning och snabba förflyttningar och blockeringar undan motståndarens angrepp.

NAGINATADO
Naginatado är en Japansk stridskost där man använder ett redskap liknande en lie. Denna stridslie, som är ca 2 meter lång med en ca 30 cm lång något böjd knivsegg i ändan, användes nästan uteslutande av kvinnor. Tävlingar förekommer, då med oskarpa vapen.

KYUDO - "Bågens väg"
Kyudo är en form av bågskytte. Den japanska bågen är asymmetrisk och mycket lång i förhållande till den västerländska pilbågen. Den japanska bågen är från början avsedd att användas från hästryggen av ryttare

JODO - "Stavens väg"
Jodo är en japansk stridskonst där man använder en ca 128 cm lång stav.

IAIDO - "Konsten att dra svärdet"
Iaido är att överleva i strid med det japanska svärdet "katana", och att kultivera sin själ. Iaido är konsten att dra och hugga med svärdet på ett snabbt och effektivt sätt.

JUDO - " Den mjuka vägen"
Judo har utvecklats ur klassisk jujutsu till en modern tävlingsidrott där merparten av teknikerna bygger på kast och låsningar. Sedan 1964 (OS i Tokyo) är judo en olympisk gren.

WUSHU
Wushu, som betyder krigskonst, är samlingsnamnet på de kinesiska kamparterna där bland annat tai chi och kung fu ingår.

TAI CHI
Tai chi har sitt ursprung och är en del i den kinesiska folksporten Wushu. Den moderna och något förenklade stil av tai chi som utformades i Kina efter 1949 består av 174 rörelsemoment som är fördelade på åtta grupper. Varje rörelse symboliserar ett angrepp eller försvar. Rörelserna skall utföras med absolut precision och balans.

KUNG FU
Kung fu är kampdelen ur det kinesiska Wushu. Det finns många olika stilar i kung fu. Kung fu tekniker bygger på former som liknar olika djurs rörelser.

TAEKWONDO
Taekwondo är en koreansk kampart. Tekniken bygger på sparkar, slag och blockeringar. Enkelt uttryckt betyder Tae - fot och Kwon - hand. I taekwondo tävlar man med skydd på händer och fötter samt bröst och mage.

Graderna

I jujutsu hålls träningsdräkten ihop av ett kraftigt bälte. Detta kan ha olika färger beroende på bärarens kunskapsnivå. Bältessystemet delas in i två delar kyu-grader (elevgrader) och dan-grader (mästargrader). I systemet finns det 6 elevgrader och 10 mästargrader.

När man är nybörjare har man vitt bälte, 6:e kyu, och genom att träna mera och öka sina kunskaper tar man högre grader. Genom graderingar (ett slags test) visar man upp vad man kan för en instruktör med graderingslicens. Efter långvarig träning kanske man uppnår 1 dan. Det brukar, om man tränar oavbrutet minst 1 gång i vecka, ta ca 5-6 år i anspråk. I Sverige finns det bara en person som har uppnått den högsta mästargraden, 10 dan, och det är Viking Cornholm.

Tävling
I jujutsu finns det två typer av tävling, en kamptävling och en partävling. Tävling är relativt ny del av Svensk jujutsu, tävlingar startade runt 1977. Men ändå har Sverige tagit förvånansvärt många medaljer i Internationella sammanhang.

I kamptävling gäller det att markera med slag eller sparkar, försöka lägga omkull och få kontroll på motståndaren. Det finns tre domare som ger poäng på bra utförd teknik. Matchen går i två ronder om vardera två minuter.

I Partävling tävlar man i par mot ett annat par. Det gäller att utföra teknikerna så perfekt som möjligt. Det finns tre till fem domare som ger poäng från 0-10 beroende på hur bra teknikerna är utförda. Man kan tävla i tre klasser, herrar, damer och mixed.

Källförteckning
Malmstedt, Jan Jujutsuns väg från självförsvar till idrott 1995
Svenska Budoförbundet Jujutsu - självförsvar och motion 1994

Föregående sida...