Ju-Jutsuns Historia
Av Michael Jansson
Sida 1:
Bujutsu
Klassisk och Modern Budo
En Viking som Jujutsumästare
Sida 2:
Budo i Sverige
Budo - Japansk Krigskonst
Graderna
Tävling
Källförteckning
Var jujutsuns historia börjar beror på hur långt tillbaka i tiden man vill gå. Men det brukar sägas att den indiska buddhistmunken Daruma, som på 500-talet förde zen-buddhismen till Kina, var en av de första som utövade jujutsu. Det är möjligt att vissa av dessa tekniker kan vara besläktade med dagens jujutsu. Men det var långt senare som avancerade system av obeväpnade kamptekniker som bygger på mjukhetens princip fick detta namn i Japan.
Bujutsu
I Japan, under alla inbördeskrig, utvecklades en rad
krigskonster. Dessa var anpassade och avsedda för yrkeskrigaren
- Samurajen. Den lille samurajpojken var oftast inte äldre
än sju år när han sattes i den krigarskola
(ryu)som just hans klan föredrog. Där utbildades
den blivande samurajen att lära sig och utveckla dessa
kamptekniker. Den blivande samurajen lärde sig även
att behärska olika japanska vapen, framförallt
det japanska, böjda tvåhands svärdet katana,
smitt av två sorters stål, vasst som ett rakblad.
Han var även mästare på andra vapen så
som pilbåge, spjutet, stridslien och diverse små
vapen som oftast kunde vara dolda.
Skolan, ryu, som samurajen utbildades i hade sina egna tekniker för den beväpnade och obeväpnade tekniken. Dessa var olika för olika skolor och vissa hade specialiserat sig på olika delar i striden. Detta för att kunna skilja sig från mängden av skolor, för det fanns ett antal ryu i japan under denna tid. Man har räknar med att det fanns ca 700 olika skolor. I dag är det sällsynt med samuraj skolor, men dom finns och de försöker att bevara budon, det är en nationalskatt. Ett gemensamt namn på alla dessa tekniker som utövades var bujutsu (bu = kamp eller strid, jutsu = konst eller teknik). Krigarna kallades bushi (shi = man).
I de flesta ryus kursplan ingick självförsvarstekniker utan vapen men de kallades inte för jujutsu, detta ord kom först senare under den långa perioden av inbördeskrig brutits. Då hade Shogunen (titel för Japans militära ledare) Leyasu Tokugawa tagit makten i Japan. Landet blev en hårt kontrollerad militärdiktatur. Alla utom samurajerna , som kan jämföras med vår adliga riddarklass under medeltiden, förbjöds att bära svärd. Samurajerna hade rättigheter och skyldigheter som är svåra att förstå sig på. Samurajerna hade rätt att avrätta en person på stående fot redan för en förolämpning. Jujutsu teknikerna som användes är helt otänkbara att använda i dagens system. Men, en mycket hög moral var något som var ett kännetäcken för samurajerna under denna tid. De styrdes av ett otroligt invecklat regelsystem, bushido (krigarens väg).
I vissa situationer kunde samurajen mista sitt vapen, eller så behövdes fäktningen kompletteras med försvarstekniker utan vapen, det kunde också vara så att mot vissa fiender ville inte samurajen nedlåta sig genom att använda sitt svärd. I dessa situationer användes tekniker som från 1600-talet kom att kallas jujutsu eller yawara. De olika ryu undervisade sina olika jujutsu system. De olika stilarna lade tonvikten på olika saker t.ex. fasthållningstekniker eller kasttekniker. Men alla stilarna hade dock en gemensam princip, principen om "ju". Detta kan betyda mycket, men för den mesta betyder det mjukhet. Det kan också betyda flexibel och ädel. Alla betydelser stod samurajen och står dagens jujustu utövare nära hjärtat och är det centrala i all budo.
När japan från 1600-talet blev fredligare ville samurajerna fortsätta att träna sina tekniker med och utan vapen. Nu tittade samurajerna på zen-buddhismenm och man lärde sig att även fysisk aktivitet kunde fungera som meditation, där man genom koncentration och ständig övning blir mera medveten om sin omgivning och därför ökar förmågan till intuitivt handlande.
Under nästan 300 år, fram till 1800-talet stod hela det japanska samhället stilla under shogunatet (militärdiktatur). Men under västerländska påtryckningar avskaffades det. Japanerna blev nu så påverkade av allt som kom från väst, så man tyckte inte det var värt att träna de gamla kampkonsterna. Jujutsun, som var en av de gamla kampkonsterna som var på väg att försvinna. Men som tur var lyckades några skolor överleva och dom drog till sig många västerlänningarna.
Många från väst lärde sig jujutsu och många japanska mästare besökte USA och Europa. Vid år 1900 verkade många japaner i Frankrike och Tyskland. Sakta men säkert utvecklades samurajernas stridskonster till modern idrott - den moderna budon.
Efter ett krig mellan Japan och Ryssland år 1904 som Japan gick som segrare, ur blev japanintresset mycket stort i Sverige. Samma år presenterades jujutsun i svensk dags- och idrottspress. Jujutsun beskrevs inte bara som en självförsvarsteknik utan även som en bra form för motion. Genom detta byggdes det upp bra grundpelare för dagens moderna jujutsu redan 100 år sedan.
Den första svensken som behärskade jujutsu var sjukgymnasten, boxaren och idrottsmannen Viking Cornholm. Han fick av en slump lära sig den gamla försvarstekniken i Sydafrika av en engelsk officer. När han sedan återvände till Sverige år 1907 introducerade han genast jujutsu. Den första offentliga uppvisningen, som var en följd av en självförsvarskurs, genomfördes år 1908. Cornholm fortsatte sina studier för flera japanska mästare. När han hade en sin första uppvisning i Stockholm blev det ett enormt intresse från främst idrottsledarna i Sverige. Återstoden av sitt liv ägnande Viking till att utbilda olika yrkesgrupper inom självförsvar bl.a. poliser, militärer och väktare. Men Cornholms jujutsu utvecklades aldrig till ett system och tränades aldrig systematiskt i någon större skala i några idrotts klubbar. Men den jujutsu som Cornholm utövade har stora likheter med dagens system.
Viking Cornholm var aktiv, bland annat med uppvisningar, ända upp i 75 årsåldern. Han avled 1961, 87 år gammal. Cornholm var en föregångsman, han lärde mycket gärna ut jujutsu till kvinnor. Hans hustru Ester var mycket kunnig i jujutsu. Genom att så många människor fick lära sig jujutsu, försvann den mystik som tidigare hade kännetecknat budon.
"År 1907 blev Viking Cornholm mästare i jujutsu, även om han inte genomgick någon formell gradering. I dagens jujutsu gäller en regel att de olika mästargraderna, dan-gradena, i princip fodrar lika många års träning mellan graderna som gradens siffra. De högsta graderna tilldelas dem som gjort viktiga insatser för jujutsuns utveckling. Viking Cornholm skulle med de traditionella graderingskraven ha uppnått 10 dan, kännetecknad av det purpurröda bältet, år 1961, samma år som han avled.
I budons hemland Japan händer det inte sällan att de högsta värdigheterna utdelas efter döden, postumt. I enighet med denna tradition hedrade Svenska Budoförbundets jujutsusektion år 1995 Viking Cornholm genom att postumt erkänna honom 10 dan jujutsu."
